Yoga är en underbar träningsform som ökar rörlighet och styrka i kroppen. Skönt också med meditationerna som oftast ingår i passen. Det svåra är att inte jämföra sig med någon annan och försöka vara lika duktig, töja lika långt, göra lika många repetitioner som hon bredvid. Det är oftast en hon. Yogaläraren brukar säga det, att yoga ska inte göra ont, kanske sträcka lite, men inte göra ont. Ändå är det svårt. Vi vill ju ofta vara lika duktiga som...i alla fall jag.
Den yogaklass jag börjat i nu i höst är lite annorlunda. Yogaformen är medicinsk yoga, vilket innebär att det är en mjuk och skonsam träning som alla kan delta i, även den som inte har sin hälsa i behåll. En annan stor skillnad mot min tidigare yoga erfarenhet är att vi gör alla övningar medan vi blundar! Ingen möjlighet att kika på grannen och dras med av "-jag kan väl lika många repetitioner som hon...pust flås..." utan lyssna inåt. Hur känns det idag? Vad orkar jag idag? Vad vill jag idag? Om man inte lyssnar på sig så kommer träningsvärken som ett brev på posten. Några tycker att det är bra. Att det ska kännas och göra lite ont "annars tar det inte" men det tycker inte jag. Jag är så tacksam mot Ann, min nuvarande yogalärare, som ser till att vi blundar, känner efter hur vi har det med oss själva, blir mindful en stund varje måndagseftermiddag.
Jag har också tänkt ta lite nya tag i min mission att läka mina andningsvägar och har skickat efter en CD med yogapass för andningen. Övningar speciellt utformade för att stödja andningsorganen. Den ska jag göra var annan dag till en början har jag bestämt mig för, så får vi se vad som händer. Nu ska jag ta mina små på en skön promenad i skogen. Vädret är ljuvligt och idag är det måndag! En stunds minful yoga om några timmar alltså.
Ljus och kärlek önskar jag dig, Eva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar